Time To Act!
Tillgången till mediciner, behandling och prevention är hotad. Vi befinner oss i en finansieringskris!
Vi upplever det största bakslaget inom hivområdet på årtionden. Många miljoner människor riskerar inom kort att stå utan mediciner. Antalet nya överföringar av hiv beräknas öka markant och dödsfall kopplade till aids bedöms enligt prognoser skjuta i höjden. Detta efter att USA avslutat flera insatser med mål att bekämpa hivepidemin globalt.
2024 beskrev UNAIDS det vägskäl vi stod inför: Det mesta gick åt rätt håll, men för att vi ska nå Agenda 2030 målen kring hiv så måste vi agera med kraft!
Men det var då.
2025 är det en annan verklighet som beskrivs. Nu handlar det istället om akut kris och skademinimering. Nu diskuteras det hur länder, organisationer och hälsovård kan svara på den finansieringskris som uppstått. Vad kan finansieras på andra sätt, vad kan organiseras annorlunda, hur kan framtidens hivvård byggas och göras mer motståndskraftig. Hur kan ideella aktörer, regeringar och läkemedelsföretag dra sitt strå till stacken. I detta krävs att alla inblandade aktörer tar sitt politiska och samhälleliga ansvar.
Lite siffror som bakgrund
Sedan hivepidemins start runt 1981 har en mängd olika aktörer runt om i världen arbetat för att minska epidemins framfart och skadeverkningar. Under 00-talet blev USA huvudfinansiärer i det globala arbetet mot hiv genom Globala fonden och PEPFAR. Tills de första riktigt effektiva medicinerna lanserades år 1996 ökade antalet nydiagnostiserade personer för varje år. Men då de effektiva medicinerna visade sig ha god preventiv effekt kan man se att tiden runt 1996 globalt utgör en peak i antalet nya diagnoser med ca 3,5 miljoner överföringar. Sedan dess har kurvan pekat stadigt neråt för att 2024 ligga på ca 1,3 miljoner nya diagnoser.
När det kommer till aidsrelaterade dödsfall peakade dessa runt år 2004 med drygt 2 miljoner dödsfall årligen för att 2024 ha sjunkit till ca 630 000. 2024 levde ca 41 miljoner med hiv och av dessa stod ca 77% på läkemedel mot hiv. Dessa siffror är globala och visar på en trend som är mycket stadig även fast den döljer att det i vissa regioner och i vissa tider har rört sig åt fel hål. Vi kan även se att minskningen av nya diagnoser och aidsrelaterade dödsfall går långsammare än de globalt uppsatta målen inom Agenda 2030. Men även detta skiljer sig markant mellan olika regioner och länder.
Framstegen är hotade
Under året har alltså stora neddragningar gjorts i flera av de internationella program som arbetar för att motverka hivepidemin. Programmen har framförallt varit beroende av finansiering från USA men även från andra länder i väst. Denna plötsliga och omfattande minskning av bistånd till hälsosektorn det senaste året innebär att hela ekosystemet för global hälsa just nu skakas i grunden.
Vilka konsekvenser detta kommer att få är svåra att överblicka men det står klart att neddragningarna kommer att slå brett mot många av de verksamheter som är upprättade för att bekämpa hiv. Det riskerar att slå hårt mot möjligheter till forskning, testning, preventionsarbete, och inte minst medicinförsörjning. Och detta i länder där hiv är som mest utbrett. Även UNAIDS, det FN-organ som skapats för att leda och utveckla arbetet mot hiv på global nivå, hotas på sikt av nedläggning av besparingsskäl. Läget är minst sagt allvarligt.
Time to act
Den medicinska utvecklingen som gjorts de senaste åren och kunskapen om att välbehandlad hiv inte överförs sexuellt är viktiga komponenter i kampen mot hiv. Ett av de senaste medicinska framstegen är ett vaccinliknande preparat under namnet Lenakapavir. Detta preparat hoppas man ska kunna ge kraftigt minskade nyinfektioner i högprevalenta länder om det införs brett, vilket ytterligare skulle kunna ta oss mot en situation där vi faktisk skulle kunna få kontroll över hivepidemin. Den senaste tidens biståndspolitiska utveckling blir extra beklaglig för att den kommer i en tid när vi ser att medicinska landvinningar och ett idogt arbete lett till att läget kring hiv stadigt förbättrats.
Genom ett intensifierat arbete skulle vi kunna se till så att förutsättningarna för att nå Agenda 2030 målen istället ökar, och det för fler länder. Vi har kunskapen och de medicinska verktygen. Vi kan, men vi måste göra det som krävs. Det är TIME TO ACT!
Faktaunderlag till denna artikel är hämtat från UNAIDS hemsida, faktablad och rapporter. För grafer och mer detaljerad statistik, kika gärna in på: